Tårar...

Nu var det så himla länge sen jag grinade, det var länge sen jag kände mig ensam och upprörd, jag har helt klart börjat att trivas här i Jönköping.

Jag känner mig inte längre orolig över att jag har sårat min Viggo, jag känner inte längre att jag har en stark hem längtan.

MEN i går kom de, igår rann de saknta ner för mig kind. Vi var i Stadsparken efter dagis och lekte, Dennis hade hämtat upp Viggo och Victor så de fick leka av sig.

Då, där helt plötsligt kände jag att det här med uthyrningen av lägenheten tar så otroligt mycket energi i från mig. Jag blir så ledsen när jag tänker på hur jobbigt det är när den hela tiden blir uppsagd och vi måste leta en ny hyresgäst...

I går kunde jag inte hålla tårarna tillbaka, de bara kom. Som tur var så försvann de lika snabbt som de kom, dock kände jag mig lite ledsen hela kvällen.

Sen somnade jag gott och de var borta när jag vaknade.

Idag fick jag också ett bra besked, förhoppningsvis flyttar det in en ny tjej där till sommaren.

Nu känns det som om det kommer dröja innan de kommer tillbaka =)

KRAM