Jag trodde aldrig att den här dagen skulle komma i år. Med tanke på hur det gick för mig i Sälen under jul är jag idag överlycklig. Det var sorg i mig när jag inte kunde åka skidor med Viggo, jag vill ju lära honom allt jag kan inom min passion.
Idag, i Järabacken här i Jönköping var jag tillbaka. Slalom skola för kidsen och skidåkning för mig och alla föräldrar, vilken fröjd. Jag ska inte säga att jag åkte smärt fritt för då ljuger jag, men det gick faktiskt bättre än förväntat. Mina gamla skidlärar pjäxor köpta 1998 satt som en smäck, mina nya snabba skidor la sig perfekt i skärande sväng. HA ad underbart det känns, jag släpper alla tunga tankar och bara överlämnar mig till skidorna och backen. Det bara flyter på.
Det var en olycka i backen, en pojke skar sig i magen. Vi var flera vuxna som hjälpte honom, Dennis följde med till sjukhuset. Han var med som ett otroligt stöd för båda pojkarna, speciellt till den skadade pojken. Meningen var att han vara på plats tills pojkens föräldrar kom. Men det kom aldrig några föräldrar, de tyckte pojken kunde ringa när han var klar!!! Hur kan man göra så mot sitt barn, låta honom sys i magen med en främmande kille som stöd.
Det gör så ont i oss, stackars stackars pojke. Jag är så stolt över att Dennis stannade, att han inte vara körde upp kompisen och sen åkte tillbaka till oss. Jag är säker på att den pojken kommer minnas Dennis, han var så ledsen och bad Dennis att stanna vid hans sida. Han ville inte vara ensam, undrar om han verkligen ville att hans föräldrar ens skulle komma dit?
Vi har tänkt mycket på honom i dag, kan inte förstå hur hans föräldrar kunde "strunta" i honom.
Det händer endel den här veckan.
Tisdag, en stor dag för min kärlek.
På lördag står Karolina brud. Åh min fina vän, du kommer stråla av lycka och kärlek.
Onsdag, pappa fyller 65 år:)
Torsdag kväll, mina älskade föräldrar kommer tillsammans med Ted.
Fredag, vi skålar för pappa och planerar lördagen.
Ser fram emot en rolig vecka!
På kvällen har vi haft lego race här hemma.
Sov så gott
Kram
