tisdag 20 september 2011

Jag fick rycka ut!

I morse fick jag ett sånt där sms. Ett sånt som gör att det hugger till i hjärtat. Ett som man självklart ringer upp personen i fråga och säger att jag finns här. Jag fick rycka in när min vän frågade mig om jag kunde följa med till akuten... Eftersom hennes blivande man, pappan till barnet var på resande fot var det för mig sjjälvklart.

Först blev jag lite rädd, sen hämtade jag massor av styrka och försökte sedan föra över den på min vän som inte alls var så full av energi just då.
Jag beundrar dig vännen för din enorma styrka, ditt sett att hantera motgångar om och om igen. Att ta med sig det käraste man har in till det sterila rummet med människor i vita rockar är blade det värsta man kan göra.
I dag är jag en stolt vän som är tacksam för att jag fick vara vid din sida.
Den ljuvliga lilla tösen mådde bra och har nu varit på dagis hela dagen , WOW! ( jag har nu lärt henne att säga WOW, mitt favvo ord )hihi!

Nu längtar jag hem till min mamma som ligger ner bäddad i sängen. Önskar jag kunde svänga över med en tidning , lite gott fika och ge dig en bamse kram.

Glöm inte krama på varandra.

2 kommentarer:

  1. Vi tar fikat en annan dag o tusen bamse kramar tillbaka till dig.

    SvaraRadera
  2. Tack finaste du!
    Kan inte i ord beskriva hur mkt det betyder att du finns här för mig.
    Det är en extra jobbig tid för mig just nu och du ska veta hur glad jag är för att du finns i mitt liv!
    Puss K

    SvaraRadera