Det här berör!

Jag blir så oreoligt stark berörd när jag läser om Petra.
Att följa henne har blivit en självklarhet i min vardag. Jag ser inte årets upplaga av Robinson, men jag såg ett avsnitt. Just det avsnittet när Petra drabbades av en stroke.

Det här är en stark berättelse från en stark, målmedveten och känslosam tjej. Läs den!

http://petraljungberg.wordpress.com/2011/09/12/svar-till-era-funderingar-kring-ensamheten/#comment-1080

När jag läste om Petra i dag kom mina känslor så där nära igen. Jag kan känna igen hennes rädsla för ensamheten, jag är livrädd för den. Jag har inte hittat den där nivån inom mig som hon skriver om. Önskar jag gör det en dag.

Jag tänker ofta på min familj, att jag saknar dem, att jag är rädd att det ska hända dem någonting.  Jag vill vara nära er mamma,pappa, micke, Alle, Max, Ted och självklart gäller det även Dennis familj också.
När Viggo och jag packade bilen i söndags utanför huset i Ängby fick jag koppla bort känslorn ahelt. Jag fick stänga de ute och bara tänka att det här är något jag måste fixa.
Mamma och jag kunde inte mötas med våra blickar, då skulle det brista för oss båda. Det är jobbigt just då, det är jobbig på kvällen men det känns alltid bra när jag vaknar morgonen efter. Det är jobbigt med avsked.
Det gör ont i mig när jag hör att de andra planerar en middag tillsammans, jag vill ju också vara med på den. Jag vill också bara " komma över" vilken dag som hällst. Jag vill inte höra det!

Nej nu orkar jag inte mer, det blev för jobbigt.
Lämnar känslorna här och ser fram emot lunchen och att jag ska hämta Siri idag igen =)

Älskar er för alltid! Er Johanna