Ny dag

Härlig seger för tjejerna i VM i går, stort Grattis!

I natt fick jag sovs på soffan, det var varmt, det var trångt och jag kunde inte sova. 

Är så himla less på att inte kunna sova på nätterna, mina tankar springer runt i huvudet och jag hinner inte med att stoppa dem. Just nu är det mycket från branden på landet som blommar upp. Jag vet att det har md att göra att jag ska ut dit snart. Att jag och Viggo ska sova själva. Tanken att vakna upp mitt i eldflammorna skrämmer mig så mycket. Önskar så att jag kunde få väck dessa, att jag inte var rädd, att jag var så trygg att jag inte behövde vara orolig. 

Men jag är övertygad om att det har med att göra att det var jag som såg elden, det var jag som såg hur det exploderade i lill stugan. 

Den kvällen var det värsta jag varit med om, jag minns hur vi satt på ängen och tänkte att ni brinner gården ner. Min mammas liv höll på att försvinna från henne, jag minns hur ledsen du var mamma, jag minns skräcken i dian ögon. Jag kan höra Viggo skrik som om det var igår.  Alla grannar sprang runt på tomten och slängde vatten på det brinnande gräset. 

Min skräck och rädsla var maximerad.

 Mina försök att ringa Dennis var misslyckade, jag sa bara att det brann sedan la jag på luren. Förlåt för att jag gjorde dig så orolig, men TACK för att du och min bror tog er ut så fort. 

Den sommaren var ingen vidare sommar! Jag önskar jag kunde få det ogjort, jag önskar jag kunde få bort min oro.  Det är någonting jag måste jobba med, det kommer inte försvinna av sig självt.

Nu står ett nytt litet hus på plats, pappa och Micke har byggt upp det. Det är ett så fint hus, jag vet att Micke och Alexandra kommer göra det så fint. 

Nu längtar jag ut, nu sticker jag!

Må bäst, fortsätt följa oss under sommaren i Roslagen. 

Älskade Dennis du kommer fattas oss när vi inte är tillsammans.