Ingen fiske lycka!

Det regnade i morse är vi vaknade, himlen var fylld med moln.
Vi trodde absolut inte att det skulle spricka upp, men nu har solen tittat fram och vi håller tummarna för att det ska bli en fin em.
När det regnar här vet man inte alltid vad man ska hitta på, eller ska man hitta på någon över huvud taget?
Killarna ville fiska, det grävdes mask och packades med fiske spön. Väl på bryggan var det bara Ted och Alle som fick napp. Viggo hade inget tålamod alls, jag tror han trodde det bara var att stoppa ner spöt så skulle abborrarna hugga... Vi ledsnade snabbt eftersom det inte nappade bra alls, i stället gick vi hem och fixade med lunch och nu är det film time! Narnija, mys!

I natt kom den där obehagliga känslan igen, jag vill inte jag vill inte jag vill inte! Jag låg i 2,5 timme och bara stressade upp mig. Jag hörde ljud, det var konstiga sken i mitt hus som jag inte kunde leda. Jag tänkte på att det är så tomt utan dig här Dennis. Det är så orättvist att jag som avskyr att vara ensam måste vara utan dig här hela somrarna. Du ska ju vara med oss, jag önskar så att du var med oss och fiskade, badade, åt god mat. Att jag fick somna i din famn på kvällen utan att känna mig orolig.

Det slutade i alla fall med att jag bar med mig en sovande Viggo in till mamma och pappa. Jag kunde bara inte somna, hjärtat klappade för mycket och jag fann ingen ro.