Gudbarn!

Solen har värmt oss idag.
Ordentligt. Varmt. Härligt. Ljuvligt.

Igår gjorde jag ett nytt försök att sova i lilla stugan. Jag lyckades inte i går heller. Tokig blir jag på det här, det gör mig så ledsen. Jag kan inte sluta att tänka på det, det sitter i mitt huvud hela tiden. Arg. Ledsen. Besviken och en otrolig längtan efter Dennis. Vi är inte hela här ute, hos oss saknas en bit. Dennis du fattas oss.

Morgonen bjöd på tennis skola för kidsen, Max, Alle och jag gick ner till havs sidan av Grisslehamn och plockade underbara smultron och blåbärs strån. Självklart plockade jag tre strån till min lilla skatt som kämpar så duktigt på tennisen.
Han är verkligen minst, han är inte bäst med han kämpar. I mina ögon är han duktig, han är ju ändå bara 5 år. I bland glömmer man bort det, ibland glömmer kusinerna det och i bland glömmer han själv bort det.
Man kan inte allt när an är 5 år, man orkar inte allt när man är 5 år.

Vid lunch kom mina fina Gud döttrar hit, Fanny & Maja. Det var verkligen ett kärt återseende. Varje gång vi träffas börjar Fanny och jag att grina, stora krokodil tårar faller ner för våra kinder. Det är så mycket kärlek och känslor mellan oss, jag kan inte beskriva de med ord. De bara finns där.
Det blev bad och ring åkning vid bryggan, tyvärr för kallt för att bada för mig.
Nu har de åkt. Viggo däckade i morfars famn tillsammans med en påse brända mandlar och en bok. MYS!

Själv sk jag ta en sväng ner till bryggan och kolla in den vackra vyn.

Må bäst kära du!
KRAM