Innan han somnade in bad han om att jag skulle vara vid hans sida när han vaknade, självklart tog jag mig dit så jag hann i tid. Det gjorde så ont i mig påvägen dit, jag visste att han skulle vara lite ynklig och groggy när han vaknade upp.
Det var han, och mitt mamma hjärta blödde. Men det gick ganska snabbt tills han blev pigg.
När han vaknade så fick jag det här halsbandet, han var så stolt, jag var så stolt över honom. Min kille fixade denna operation med bravur, nu håller vi tummarna att det inte kommer några bakslag...
Men den stora frågan är ändå, kommer man någonsin att sluta oroa sig över sina barn?
I hår när Viggo somnade hördes det inte ett ljud ifrån honom, det är jag inte van vid... Kommer jag nu ligga vaken och lyssna efter honom på nätterna??
Petade med mamma om det, hon sa att hon gick in till mig ett par nätter och lyssnade efter att jag opererat bort mina polyper..
Men sen kunde hon slappna av och njuta av att vi alla fick bättre natt sömn.
Ha en fin dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar