Vår kära kära
Egil kommer i dag att lämna oss, efter 15 år med en hund ser man den nästan som en lille bror. Jag vet att det kan låta konstigt men så
är det.
Behöver inte gå in mer på det just nu, för ni som haft djur vet hur det är och till er andra så stor jag ni kan tänak er hur det känns.
I går tog mamma och papap det
tuffa beslutet. Under den senaste tiden har han varit riktigt hängig. Hans syn har bara blivit sämre och sämre, han hör inget, han bara är med utan att märkas.
Det är inget världigt liv, man kan ju bara gå tillbaka till sig själv och tänka hur man själv vill att ens liv ska sluta.
Jag vill i alla fall inte ligga i en säng på ett sjukhus och bara lida.
Det tror jag inte du heller vill!
Mina föräldrar har haft 2 hundar tidigare som länmat oss, de är begravda på landet bredvid varandra, intill en vacker ros och underbara hallon buskar. Tror de nallar lite på hallonen i bland=)
I kväll kommer även
Egil att få en plats där, en plats vi kan gå till och snacka lite i bland. En plats jag kan visa Viggo att där fanns
Egil innan han hämtades av duvorn aoch flögs upp i
" hund himlen".
Viggo blev verkligen ledsen och berörd i går, tårarna trillade på hans kind och han önskade att han fick träffa
Egil en sista gång, så vi skypade med honom =)
Fint!
Små pojkarna, Max, Ted & Viggo är uppväxta med
Egil, jag tror att det är en stor anledning till att ingen av de är rädd för hundar eller djur över huvud taget. De har alltid gullat med
Egil, de har alltid älskat honom.
Vila i frid Egil, du kommer alltid finnas i våra hjärtan!
