Jag har aldrig varit särskilt bekväm med att vara själv, men jag är stolt att säga att det har blivit mycket bättre. När Dennis bodde här i Jönköping innan vi flyttade ner kunde jag rycka upp Viggo vid midnatt och packa in oss i bilen för att åka över till mamma och pappa och sov där. Här kan jag inte gör det, här har jag inget val, här måste jag övervinna min rädsla och klara av det. För mig är det tufft, det är träning varje gång han är iväg.
Och nu har han åkt igen, men kommer hem i kväll efter matchen. Angående dagens match så lär väl Dennis nöta bänk, han verkar inte vara så poppis... Konstigt tycker jag! Ena dagen hyllad andra totalt utfryst, skumt!
Men skit i det, ingenting att lägga energi på.
Igår var en stor dag för vår son, han var så otroligt stolt över att ha tappat sin första tand.
I natt har tandfen varit på besök, det låg en guld peng i glaset.
Snart kommer väl Viggo hem, han är hos Kajsa och kör skate!:) Själv ska jag hoppa in i duschen och starta denna dag.
Igår när jag vaknade hade jag en otrolig smärta i höften, det är inte över idag så vila står på schemat.
I torsdags blev 6 åringarna avtackade på förskolan.
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar